Början

Det här är början på en lång process i skolan, där varken jag eller min man riktigt förstod hur mycket energi vi skulle behöva lägga ner på att disskutera med skolan om hur vår son ska nå målen att gå ut med godkänt betyg (E) i årskurs 9.
 
Det började egentligen redan i förskoleklass. Det var hösten 2005 och vår son skulle gå över från dagis till förskoleklass. Han var inte riktigt nöjd med att inte få leka på dagarna och började ganska snart få ont i magen, ont i huvudet o s v för att slippa gå till skolan.
Till slut kom vi överrens att jag och min man skulle vara med i skolan och då gick det lite lättare att få dit honom.
Det fortsatte att vara motigt för honom ett tag men vi gav inte upp och snart hade årskurs 1 gått.
 
När sonen gick i andra klass började lärarna prata om att han hade lite svårt att koncentrera sig på lektionerna särskillt när han skulle läsa, kanske behövde han glasögon? 
Det var ett bra förslag och vi kollade hans syn, han fick glasögon men det hjälpte honom inte nämnvärt mycket.
Vi började läsa med honom hemma mer än vi gjort innan men det blev inte bättre.
Det var här som vi för första gången fick hem ett åtgärdsprogram (åp). 
Har man aldrig sett ett sådant och inte får förklarat vad det är till för hur man ska avläsa det och vad skolan har för skyldigheter med ett åtgärdsprogram ja då blir det svårt att utvärdera och se vad det har gjort för nytta.
Det var det som hände oss. 
 

barndyslexi.blogg.se

Denna blogg kommer att handla om vad som händer och vad man kan göra när ens barn får ett åtgärdsprogram i skolan. Detta hände min och min mans son och innan vi fick rätt hjälp hann det gå väldigt lång tid. Låt det inte hända dig och ditt barn

RSS 2.0