Årskurs 3
Publicerat 2013-04-14 12:23:42 i
Allmänt
Kära besökare om du undrar över något jag skriver eller har frågor om ditt barns åtgärdsprogram (åp) så fråga mig gärna.
Det jag inte kan svara på kan jag ta reda på då jag har en underbar person till hjälp som har stor erfarenhet inom ämnet och som hjälper mig och min man i alla möten med skolan och att få till ett bra åp.
Jag länkar ofta i texten till det jag rekomenderar er att gå in och läsa. Det är bara att klicka på ordet så kommer du till sidan direkt.
S har nu börjat i årskurs 3 och nu börjar det hända lite.
I skolan har de gjort en LOGOS utredning.
Det är något som specialpedagogen på skolan kan göra men skolan måste informera föräldrarna om detta innan den görs.
I Denna utredning kom det fram till att S har svårigheter med visuell analys.
När vi nu fick hem åtgärdsprogrammet finns fortfarande samma mål kvar i läsningen som S har haft sen årskurs 2. Här skulle vi föräldrar ha reagerat men det är inte förrän nu (2013) vi fått hjälp att förstå hur ett åp ska arbetas med.
Här borde skolan ha ställt sig frågan Vad gör vi för fel? och Vad kan vi göra annorlunda? eftersom S inte har nått de kortsiktiga målen?
Ett kortsiktigt mål är ett mål som ska nås inom 6 - 8 veckor då ny uppföljning och nya mål ska sättas. Har inte skolan lyckats, ja det är skolan som misslyckas - inte eleven, måste de vidta åtgärder som gör att de lyckas få eleven att nå målen.
Det kan låta hårt att skylla på skolan men våra barn går i skolan för att lära sig läsa, skriva och räkna bland annat och därför är det skolan som är ansvariga när det går fel.
Ja vi får inte glömma av att vi föräldrar så klart måste hjälpa våra barn hemma med bland annat läxor och att vi kan läsa för våra barn för att öka ordförrådet men det är skolan som ska stå för det pedagogiska lärandet.
Vad är det då som gör att skolan misslyckas?
Jag tror att en del av detta ligger på att skolans pedagoger har för lite kunskap om dyslexi. De vet inte hur de ska ta hand om och lägga upp det pedagogiska arbetet för en elev med dyslexi eller läs & skrivsvårigheter som det också kallas.
Här är det rektorn som måste ta sitt ansvar och se till att lärare och specialpedagoger får den utbildning som krävs. Som jag skrivit tidigare så är det rektorn som är högst ansvarig på skolan.
Det finns en mängd föreläsningar att se på nätet och många föreläsare som man kan boka in för ett besök i sin kommun. För att inte tala om all litteratur som finns att köpa in.
En jättebra föreläsning är "Varför lyssnar inte Kalle" den är i 4 delar.
På Lärarnas nyheter på internet finns en rekommendation om denna boken:
En bok som jag tidigare har rekomenderat. Den är billig att köpa in till skolorna och jag tycker att varenda lärare bör läsa den och för dig som vill låna den på biblioteket går det utmärkt. Mitt bibliotek här hemma tog hem den åt mig.
Så här såg S åtgärdsprogram ut i årskurs 3
I nästa
Första åtgärdsprogrammet (åp)
Så kom det första åtgärdsprogrammet hem och vi läste det.
Det var ju bra skrivet så det här trodde vi på, och visst är det så att skolan kan sin sak? Eller?
Kan vi lita på att skolan vet vad de ska göra med alla dessa dokument som ska skrivas till barn som riskerar att inte nå målen?
Vi har tyvärr fått erfara att vi inte alla gånger kan lita på att skolans pedagoger har fått rätt kunskap i att hantera dessa dokument eller har kunskapen om att hjälpa ett barn med dyslexi.
Det här med dyslexi ja, vad är egentligen det?
Det behöver inte vara så stora läs och skrivsvårigheter barnet har men får inte barnet hjälp i tid kan det bli ett mycket större problem.
Skolan har kallat vår sons dyslexi för läs & skrivsvårigheter, specifika läs & skrivsvårigheter och dyslexi.
Kärt barn har många namn sägs det och vad det än kallas så finns det många skolor runt om som bör se över sin personals kunskap om dyslexi.
Det finns skolor som tagit till sig av kritiken att inte kunskapen finns om dyslexi. Här har rektorn skickat lärarna på studieresor, de har gått på föreläsningar och fått vidareutbildat sig och efter detta har skolan arbetat fram en fungerande pedagogik.
Nu till åtgärdsprogrammet.
Åp 1 var det första vi fick hem
Förutom detta blad så finns ett blad där eleven och de ansvariga har skrivit under åtgärdsprogrammet
OBS! Se till att även rektorn står med det är rektorn som är högst ansvarig. Är du fundersam och har pratat med läraren om dina funderingar över åp så gå till rektorn, vänta inte.
Om du nu läser min sons åp båda två så ser du ganska snart att i matematik hade han klarat målen och nya mål lagts upp, det är bra precis som det ska vara men i svenska står fortfarande samma mål kvar.
Här måste du som förälder våga vara hård mot skolan och ställa frågorna Vad gjorde ni för fel eftersom mitt barn inte klarade målet som sattes. Hur ska ni göra så att mitt barn når målen?
Här får du plocka bort den där svenska mentaliteten där vi ska vara glada för allt vi har här i Sverige och att vi har en bra skola bla bla bla. Sätt lite press på skolan istället. Det gäller DITT BARN.
Det här är ju några år sen och jag hade inte de kunskaper jag har nu, så när de förklarade för oss föräldrar att S får ha kvar samma mål eftersom han inte har nått dit vi trodde på grund av att han har svårt att sitta stilla på lektionerna och vässar pennan eller springer på toa ofta, tyckte vi att det lät ju okej. Det skolan gjorde var att skylla på S att han inte klarade målen men det är ju lärarna som ska se till att de får rätt verktyg och rätt hjälp för att lyckas.
Ett åp ska utvärderas var 6:e - var 8:e vecka och målen ska vara uppnådda under dessa veckor annars har skolan misslyckats i sitt arbete och då måste rektorn få veta om detta.
Felet vi gjorde var att inte ställa
frågorna detta på grund av vår okunskap i vilka krav skolan har på sig vid ett åtgärdsprogram. I länken (klicka på ordet frågorna) finns en bra hjälp med frågor som kan ställas vid upprättande av ett åtgärdsprogram.
Vill du läsa en bok om dyslexi så finns en bok som heter Knäck koden - En hoppfull bok om dyslexi av Ann Lagerström. Här läser du om kändisar som har dyslexi och du får många bra tips att hjälpa en dyslektiker.
En som har skrivit i den boken är, forskaren och professor i specialpedagogik med särskilld inriktning mot läs och skrivsvårigheter,
Mats Myrberg (vill du läsa mer om honom klicka på hans namn)
Jag tänker avsluta detta inlägg med ett citat från honom.
"Alla kan inte bli Zlatan, men alla kan lära sig spela fotboll"
Början
Publicerat 2013-04-03 18:16:00 i
Skolan
Det här är början på en lång process i skolan, där varken jag eller min man riktigt förstod hur mycket energi vi skulle behöva lägga ner på att disskutera med skolan om hur vår son ska nå målen att gå ut med godkänt betyg (E) i årskurs 9.
Det började egentligen redan i förskoleklass. Det var hösten 2005 och vår son skulle gå över från dagis till förskoleklass. Han var inte riktigt nöjd med att inte få leka på dagarna och började ganska snart få ont i magen, ont i huvudet o s v för att slippa gå till skolan.
Till slut kom vi överrens att jag och min man skulle vara med i skolan och då gick det lite lättare att få dit honom.
Det fortsatte att vara motigt för honom ett tag men vi gav inte upp och snart hade årskurs 1 gått.
När sonen gick i andra klass började lärarna prata om att han hade lite svårt att koncentrera sig på lektionerna särskillt när han skulle läsa, kanske behövde han glasögon?
Det var ett bra förslag och vi kollade hans syn, han fick glasögon men det hjälpte honom inte nämnvärt mycket.
Vi började läsa med honom hemma mer än vi gjort innan men det blev inte bättre.
Det var här som vi för första gången fick hem ett åtgärdsprogram (åp).
Har man aldrig sett ett sådant och inte får förklarat vad det är till för hur man ska avläsa det och vad skolan har för skyldigheter med ett åtgärdsprogram ja då blir det svårt att utvärdera och se vad det har gjort för nytta.
Det var det som hände oss.
Välkommen till min nya blogg!
Publicerat 2013-04-01 18:06:04 i
Allmänt
